Fy hela havet stormar vad jag spelade spindelharpan igår. Helt värdelöst spel när man inte lyckas få ut skiten. Jag vet inte hur det gick till, men på ett eller annat sätt när jag bokstavligt talat hade världsrekordet i min hand, så råkade jag starta om skiten. Har det någonsin hänt dig? Jag spelade och spelade min spindelharpa. Allt var trevligt. Oprah var på TV och jag hade precis käkat en TV-dinner. Jag tar rekordet. Vi snackar ett rekord som inte ens kineser, koreaner, indier eller japander ens kunnat drömma om. Jag är så himla nära att bli världsmästare och inskriven i Guinness Rekordbok som världens bästa och snabbast lösare av spindelharpan. Jag är en hårsmån från att få ligga med groupies för resten av mitt liv på en artificiell privat strand som jag skapat med mina royalties på en bästsäljande bok om hur man löser spindelharpan. Historia höll på att skrivas. Jag var kung.

Och vad händer?

Ja du vet redan vad som händer. Spelet startas om. Mitt liv går om intet. Jag är inte kingen av spindelharpan. Hur gick det till? Jag repeterar - hur gick det till? Världens bästa spindelharpan har blivit nedtagen på knäna. Har världen skådat ett större nederlag tillika besvikelse? Förmodligen inte. Grymt sorgligt.

Jag tog några raska kliv till ICA för att köpa mig en daimtårta. Ni vet en sådan där som det finns tarmbakterier på när man köper den på IKEA? En sådan. Jag kände mig så besvärad och värdelös att jag tyckte att jag inte förtjänade bättre än att äta exkrement.

7 Mar 2013